Vilka är vi och vad vill vi?
Föreningen är politiskt och religiöst obunden. Den drivs i samförstånd tillsammans med medlemmarna.
Styrelsen sammankallar och organiserar träffar, aktiviteter, utflykter och evenemang.
Självkostnadspris tillämpas vid träffar och evenemang.
Vi välkomnar seniorer till vår gemenskap. En trivsam samvaro där vi tillsammans utvecklar föreningen till samma gemensamma mål.
KME har SPF Seniorerna Sundet som samarbetspartner.
Information om ensamhet
Mina tankar och funderingar om ensamheten
Vad är det som har hänt i samhället, varför har ensamheten ökat? I vår grupp "Ofrivillig ensamhet", berättar man om hur det är att vara ensam, om frustrationen att vara ensam, att inte ha någon att äta tillsammans med, att handla tillsammans med, att inte ha någon att dela glädje och sorg med. Alla helger, Julen, Påsken mm så är man ensam. Man känner hur livet förändras. Det är många tårar och depression som kommer över en i ensamheten. Skall det vara så? Hur har det kunnat bli så i värdens bästa land? Att vi äldre plötsligt är en belastning i samhället, vi som har arbetat och byggt upp välfärden.
Är det tabu att känna sig ensam?
Sociala medier gör ensamheten tydligare än någonsin. Många som är ofrivilligt ensamma skäms över sin situation. Man vill helst gömma sig när alla börjar prata om allt roligt de gjort i helgen. I stor utsträckning är det tabu att känna sig ensam. Många vågar över huvud taget inte berätta att de saknar vänner. I dag, med det digitala flödet, syns det dessutom mycket mer om du inte har några vänner. Ensamhet har på sätt och vis blivit extra krånglig när du ser andras bilder av lyckliga relationer, vänner och socialt umgänge.
De ensamma männen
Var femte gift man i medelåldern saknar en nära vän, enligt SCB. 17 procent av männen och 11 procent av kvinnorna har ingen nära vän, vilket blir vanligare med stigande ålder och mer tydligt för männen än för kvinnorna. I 65-74-årsåldern har 26 procent av männen och 13 procent av kvinnorna ingen nära vän. Undersökningen är gjord av Inizio på uppdrag av Aftonbladet inom ramen för Schibsted/Inizios.
Få vuxna vågar erkänna att de inte har några vänner
Av alla skam- och skuldkänslor vi släpar runt på, måste ensamhet vara den tyngsta. Fanns det en värre känsla som barn än att "ingen vill vara med mig"? Vem ställer sig upp ens i vuxen ålder och erkänner: jag har inga vänner? Detta handlar alltså inte om ofrivilligt singelliv, som säkert är ett tillstånd många vill lämna, men som jämförelsevis får beskrivas som ett lyxproblem. Den som saknar en partner kan få råd, stöd och tröst av vänner och bekanta. Men om man saknar vänner och inte har någon familj, vem pratar man då med?
TACK TILL ALLA som engagerar sig.
Josefin Forsberg Ordförande